Riksdagsbiblioteket 1872-2005

1863-1872
Ständerna hade flera små arkiv och bibliotek (ca 100 volymer).

1872
Lantdagsbiblioteket och lantdagsarkivet

Den 3 juni 1872 beslöt ständerna grunda ett lantdagsbibliotek och lantdagsarkiv samt anställa en ekonom. Orsaken var närmast att Sveriges riksdagsbibliotek kort innan donerat en boksamling och samtidigt föreslagit ett utbyte av riksdagshandlingar.

1878
Lantdagsbiblioteket började utbyta riksdagshandlingar med det danska folketingsbiblioteket också.

Ett likadant utbyte planerades med det norska stortingsbiblioteket, men tanken realiserades först 30 år senare.

1887
Expeditionerna i senaten samt de centrala ämbetsverken ålades att översända exemplar av sina tryckalster till biblioteket.

1888
En tryckt förteckning över bibliotekets samlingar kom ut. Enligt den omfattade bokbeståndet 1 200 volymer med nästan enbart officiellt tryck.

1891
Ständernas bibliotek

Biblioteket flyttade till Ständerhuset och fick sina första egna lokaler. Före det hade biblioteket varit inrymt i tillfälligt hyrda lokaler bl.a. i Riddarhuset och i Finlands Bank.

Eftersom ekonomens arbetsmängd hade ökat ansågs det befogat att inrätta en särskild bibliotekariebefattning. Bibliotekarien skulle ha hand om biblioteket och arkivet.

1907
Finlands lantdagsbibliotek

Tillsynen över biblioteket överfördes på riksdagens kanslikommission. Tidigare hade biblioteket övervakats av statsutskottet under pågående lantdag och av bankfullmäktige under tiden mellan riksmötena.

1908
Petitionsförslag nr 174
"Jag föreslår alltså vördsamt att lantdagen utvidgar sitt bibliotek till ett samhällsvetenskapligt nationalbibliotek och en informationsbyrå som är öppna för allmänheten året om och att lantdagen för ändamålet beviljar sammanlagt 40 000 mark för 1909 att användas enligt det reglemente som lantdagen upprättat." (Fritt översatt)

Helsingfors den 18 augusti 1908
Matti Helenius-Seppälä

1911
Enligt en tryckt förteckning hade biblioteket ca 10 000 volymer. Som komplement till förteckningen utgavs fram till 1936 sammanlagt sju tryckta tilläggsförteckningar över bibliotekets nyförvärv.

1913
Finlands lantdagsbibliotek

Bergholms förslag till sektionen som bereder bibliotekets reglemente den 14 april 1913. Kanslikommissionen fastställde Lantdagsbibliotekets reglemente den 30 april 1913. Biblioteket betjänade inte längre bara riksdagen, utan blev ett offentligt rätts- och samhällsvetenskapligt specialbibliotek. Biblioteket var underställt riksdagens kanslikommission, men för förvaltningen och tillsynen tillsattes ett biblioteksfullmäktige med tre personer som kanslikommissionen utsåg för en valperiod. För var och en valdes en suppleant.

1919
Biblioteket fick rätt till friexemplar av all i Finland tryckt litteratur på de områden som biblioteket företrädde.

1920
Enligt ett beslut av statsrådet fick biblioteket namnet Statens centralbibliotek och blev underställt statsrådets kansli den 1 januari 1920. Reglementet för Statens centralbibliotek fastställdes.

Vid det sammanträde där reglementet behandlades blev ministrarna oense om hur lång semester bibliotekstjänstemännen skulle få. Till slut bestämdes det att semestern skulle vara sex veckor. Biblioteket förestods av en riksbibliotekarie.

De nordiska parlamentsbiblioteken ingick ett samarbetsavtal.

1922
Riksdagsbiblioteket

Överbibliotekarien vid Helsingfors universitetsbibliotek lämnade en petition om att Riksdagsbiblioteket inte längre skulle lyda under statsrådet. Samtidigt miste Riksdagsbiblioteket möjligheten att bli nationalbibliotek.

För förvaltningen svarade en för tre år i sänder tillsatt styrelse med tre medlemmar. Av medlemmarna nominerades två av riksdagen och en av statsrådet. Den medlem som utsågs av statsrådet var ordförande. Riksdagen hade alltså blivit delaktig i förvaltningen av och tillsynen över biblioteket, men biblioteket lydde fortfarande under statsrådets kansli.

Uppgifterna förändrades inte nämnvärt. Riksbibliotekarietiteln ändrades till överbibliotekarie.

När biblioteket fyllde 50 år hade det ca 40 000 volymer i sina samlingar. Till den ordinarie personalen hörde överbibliotekarien samt tre tjänstemän och en vaktmästare.

1931
Biblioteket flyttade från Ständerhuset till Riksdagshuset.

1938
Bibliotekets slagordskatalog nämndes för första gången. En plan hade omtalats redan 1925.

1945
I ett brev (nr 1905) till statens bibliotekskommission den 2 augusti 1945 föreslog minister Johan Helon och regeringsråd Arvo Salminen att all sovjetfientlig litteratur i de finländska biblioteken skulle flyttas till Riksdagsbiblioteket. Statens bibliotekskommission svarade redan följande dag att de tusentals biblioteken i landet rimligen inte kunde flytta en sådan mängd böcker till Riksdagsbiblioteket under de svåra trafikförhållanden som rådde.

1948
Lagen om Riksdagsbiblioteket utfärdades den 20 augusti 1948 och trädde i kraft den 1 oktober 1948 (627/48).

Enligt lagen var biblioteket en offentlig inrättning under riksdagens vård och tillsyn. Dess förvaltning omhänderhades av en styrelse om fem för tre år i sänder valda medlemmar. Av dessa valde riksdagens elektorer tre, bland dem en till ordförande, medan statsrådet utnämnde en och Helsingfors universitet bland ledamöterna av dess juridiska eller statsvetenskapliga fakultet en medlem. På samma sätt valdes suppleanter för styrelsemedlemmarna. Biblioteket leddes av överbibliotekarien. Det skulle betjäna riksdagen och tjänstgöra som allmänt rätts- och samhällsvetenskapligt bibliotek och administrativt centralbibliotek. Dessutom hade biblioteket hand om riksdagens arkiv och publikationsförråd.

Biblioteket hade ca 150 000 volymer i sin samling och tio anställda.

En duplicerad förteckning över bibliotekets nyförvärv och ett urval tidskriftsartiklar gavs ut för första gången.

Överbibliotekarie Bergholm och biblioteksbiträde Palokangas utarbetade en guide för biblioteksanvändarna.

1949
Den första förteckningen över nyförvärv gavs ut. Riksdagsbibliotekets styrelse förelade talmanskonferensen ett förslag till reglemente för biblioteket den 31 mars 1949. Riksdagen godkände reglementet den 7 oktober 1949 och det publicerades i författningssamlingen (646/1949).

Biblioteket gick med i IFLA:s (International Federation of Library Associations) sektion för parlamentsbibliotek på 1950-talet.

1953
I riksdagshusets bottenvåning fick biblioteket ett rökrum.

Biblioteket formgav en egen bokvagn och den blev mycket positivt bemött bland experterna då den blev färdig.

Termen "bibliotekstjänst" förekom i bibliotekets berättelse för första gången. Samtidigt meddelades det att en ny utställning över nyförvärv var framme på låneavdelningen varje månad.

1956
Den 1 januari 1956 inrättades en källmaterials- och upplysningstjänst på prov för ett år. Den betjänade riksdagsledamöterna, tjänstemännen och utskottssekreterarna.

I bibliotekets publikationsserie utkom som första volym en samkatalog över utländska juridiska tidskrifter och seriepublikationer i Finlands vetenskapliga bibliotek

Biblioteket skaffade en mikrofilmläsare. För riksdagsledamöterna presenterades mikrofilmläsaren och kontaktkopieringsapparaten i tidningsläsesalen den 23 november 1956. Ungefär 40 ledamöter deltog.

1957
Bibliotekets styrelse godkände ett reglemente för upplysningstjänsten.

På väggen i överbibliotekariens rum sattes fotografier av tidigare ordinarie tjänstemän upp.

Biblioteket skaffade en bindare av märket Planax.

1959
Riksdagens kanslikommission fastställde instruktionen för arkivet den 27 oktober 1959.

1962
Den systematiska uppställningen upphörde, med undantag av vissa grupper. Nyförvärven ställdes upp i den ordning de kom in.

Biblioteket började ge ut en årlig förteckning över statens officiella tryck. Den första årgången omfattade publikationerna från 1961.

1965
Arkivet började mikrofilma handlingar.

1966
Den första förteckningen över statens kommittébetänkanden kom ut (1930-1960).

1968
Sedan den mellanstatliga konventionen om utbyte av officiellt tryck hade trätt i kraft för Finlands del förordnades biblioteket att vara nationell bytescentral för officiellt tryck.

Biblioteket fick tillgång till en telexapparat.

1970
Biblioteket skaffade en fjärrförbindelse till en miljondator via telefonnätet.

1971
Biblioteket fick sin första adb-utrustning. En dataterminal installerades med uppkoppling till centraldatorn UNIVAC 1108. Ett dataregister över statens officiella publikationer började planeras, men projektet slutfördes inte.

1974
Biblioteksstyrelsen fastställde reglementet för bibliotekets upplysningstjänst den 1 januari 1974.

Kanslikommissionen beslutade att upplysningstjänsten skulle frigöras från biblioteket och bli en upplysningstjänst underställd centralkansliet.

1978
Biblioteket fick egna, nya lokaler i riksdagens tillbyggnad. Lokalerna var moderna och tillräckligt stora.

1980
I tidningsläsesalen i riksdagens huvudbyggnad öppnades ett serviceställe för riksdagsledamöterna och där placerades en liten boksamling.

1982
Riksdagsbiblioteket börjar redigera och publicera bibliografin Finlands juridiska litteratur. Det hade föreningen Suomalainen lakimiesyhdistys haft hand om tidigare.

1983
Biblioteket började söka information och litteraturreferenser i inhemska och utländska databaser.

1985
Riksdagsbiblioteket
Det kom en ny lag om Riksdagsbiblioteket och ett nytt reglemente för biblioteket. Biblioteket var fortfarande en offentlig inrättning som stod under riksdagens vård och tillsyn. Dess uppgift var att betjäna riksdagen, sköta riksdagens arkiv och vara ett rätts- och statsvetenskapligt centralbibliotek. Bibliotekets styrelse bestod av fem riksdagsledamöter och tre utomstående personer, varav en företrädde sakkunskapen inom statsförvaltningen, en den rättsvetenskapliga och en den statsvetenskapliga forskningen. Personalrepresentanten fick närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden.

Biblioteket var inte längre ett administrativt centralbibliotek, som det hade varit i 65 år.

Materialet i bibliografin Finlands juridiska litteratur och katalogen Statens officiella publikationer infördes i de landsomfattande databankerna.

1986
Katalogiseringen och redigeringen av bibliografier datoriserades och kortkatalogerna uppdaterades inte mer.

Riksdagsbiblioteket gav ut en rapport om sin direkta service för riksdagen.

1987
Den finska ordlistan Oikeudellinen perussanasto kom ut i tryck. Den svenska versionen Juridisk basordlista blev klar 1990.

En representant för Riksdagsbiblioteket deltog för första gången i en konferens för kontaktpersoner inom det europeiska centret för parlamentarisk utredning och dokumentation ECPRD.

1988
Första delen av bibliotekets förvärvsprogram antogs.

Kanslikommissionen godkände instruktionen för riksdagens arkivfunktion.

1989
En rapport skrevs om bibliotekets databehandling och en databehandlingsplan lades upp för 1989-1993.

On line-katalogen EKI blev tillgänglig i riksdagens datanät. Katalogen innehöll uppgifter om datalagrad litteratur. Den kompletterades efter hand med uppgifter om äldre litteratur.

1990
Ett register över behandlingen av lagförslag i riksdagen blev färdigt och infördes i databasen Finlex.

1991
Biblioteksstyrelsen fattade beslut om att skaffa biblioteksdatasystemet VTLS.


För samtliga enheter vid riksdagen godkändes arkivbildningsplaner och arkivstadgor.

1992
Det integrerade biblioteksdatasystemet SELMA infördes. Systemet omfattade informationssökning, utlåning, litteraturförvärv och katalogisering.

En arbetsgrupp för utbildningsplanering skrev en rapport om utbildning i EG-frågor.

1994
Arbetet med att ändra riksdagsbibliotekets organisation inleddes. Det första mötet hölls den 9 augusti 1994 och arbetet pågick till 1997.

Generalsekreterare Tiitinen tillsatte en arbetsgrupp för EU-upplysningstjänst den 6 maj 1994.

EU-upplysningstjänsten startade den 15 juli 1994 med hjälp av resurser från Riksdagsbiblioteket och centralkansliets upplysningstjänst och pågick medan anslutningsfördraget behandlades. EU-upplysningstjänsten fick två rum, ett i huvudbyggnaden och ett vid informationstjänsten i biblioteket.

Den 15 december 1994 fick biblioteket i uppgift att främja den offentliga användningen av riksdagshandlingar.

1995
Riksdagen började använda internet.

Riksdagshandlingarna lades ut på nätet i december.

Bibliotekets EU-informationstjänst inledde sin verksamhet i de tillgängliga lokalerna.

Riksdagsbiblioteket sökte och fick rätt att bli depåbibliotek för EU-material.

1996
Rapport: Promemoria av riksdagens arbetsgrupp för informationstjänst.

Systemet med egen bibliotekarie utvidgades till att gälla alla riksdagsledamöter.

Riksdagsbibliotekets styrelse godkände omorganiseringen av biblioteket den 18 april 1996. Den nya organisationen infördes den 15 juni 1996. Samtidigt ändrades personalens befattningsbeskrivningar.

Tidningen City-lehti valde Riksdagsbiblioteket till bästa bibliotek i Helsingfors för den högkvalitativa kundtjänstens skull.

1998
Ett projekt för fotoarkivering startade i riksdagen.

1999
Rapport: Promemoria av riksdagens informationsstrategiska arbetsgrupp.

Bibliotekspersonalens tjänstebenämningar och lönestruktur ändrades enligt styrelsens beslut.

Den 17 juni 1999 tillsatte kanslikommissionen en arbetsgrupp med uppgift att utreda vilka administrativa lösningar som behövdes för en intensivare samverkan mellan Riksdagsbiblioteket och kansliet. Dessutom skulle arbetsgruppen lämna förslag till lösningar och eventuella förslag till författningsändringar.

2001
Lagen om Riksdagsbiblioteket (Finlands författningssamling nr 717) trädde i kraft den 1 januari 2001. Riksdagsbiblioteket blev en del av riksdagens kansli, där en utrednings- och informationsenhet inrättades. Enligt lagen har biblioteket en styrelse med fem riksdagsledamöter, tre utomstående sakkunniga (stats- och rättsvetenskap samt statsförvaltning) och en personalrepresentant. Direktören för Riksdagsbiblioteket är föredragande och sekreterare.

Titeln överbibliotekarie ändrades till direktör för Riksdagsbiblioteket.

Direktören för Riksdagsbiblioteket, docent Tuula H. Laaksovirta förordnades att vid sidan av sin egen tjänst vara utrednings- och informationsdirektör vid riksdagen fr.o.m. den 1 januari 2001 tills vidare.

Riksdagsbiblioteket införde bibliotekssystemet Voyager tillsammans med universitetsbiblioteken. Nättjänsterna byggdes ut, t.ex. blev det möjligt att förnya lån via nätet.

Som första specialbibliotek gick Riksdagsbiblioteket med i folkbibliotekens nättjänst "Fråga bibliotekarien".

2002
Tjänstebenämningarna vid Riksdagsbibliotekets webbtjänst sågs över.

Biblioteket började tillhandahålla mobiltjänster. Kunderna kan t.ex. ställa frågor till informationstjänsten eller beställa Veckans tips till sin mobil.

Den 10 juni 2002 hölls ett seminarium kring Riksdagsbibliotekets 130-årsjubileum. Temat var offentlighet och öppenhet. Efter seminariet höll talman Riitta Uosukainen en mottagning. På kvällen var det jublieumsföreställning av filmen Juurakon Hulda (Hulda från Juurakko) på biografen Orion. Följande kväll ordnades en jubileumsföreställning som var öppen för alla.

Aurorasalen fick ny datautrustning.

2003
Direktören för Riksdagsbiblioteket, docent Tuula H. Laaksovirta förordnades av kanslikommissionen att vid sidan av sin egen tjänst fortsätta som utrednings- och informationsdirektör vid riksdagen till den 31 mars 2007 eller tills något annat bestäms.

De viktigaste ämnesorden i ämnesordslistan på bibliotekets webbsida översattes till engelska och svenska.

2004
Vid Riksdagsbiblioteket inrättades en tjänst som bildamanuens den 1 mars 2004 och fotoarkivet inledde sin verksamhet.

Också ett informationsteam bildades med uppgift att planera och utveckla bibliotekets interna och utåtriktade information.

I riksdagens tillbyggnad öppnades Infocentrum. Biblioteket deltar i jour och evenemangsplanering.

2005
EU-teamet vid utredningstjänsten slogs samman med informationstjänstteamet. Den separata EU-upplysningstjänsten hade lagts ned redan tidigare.